LivetEnligtOss

I dag den 12 mars var det hans beräknade födelsedatum. Lilleman. Som ju redan är här! ❤️
Ja, ni som följer oss på instagram vet att han har kommit redan. Jag har bara inte uppdaterat här på bloggen sedan han kom. Det har verkligen varit full rulle hela tiden. Det är först nu som jag börjar känna mig som människa igen efter mitt maraton. Det känns ju som man blivit överkörd av en långtradare de första dagarna. Det tar lite tid att komma tillbaka och imorgon har det gått en vecka redan… Kroppen ÄR fantastisk. Magen har gått tillbaka mycket och spåren efter att Lilleman har bott i mig är nästan borta. Jag la honom på magen igår och försökte förstå att han verkligen har legat där inne! Man blir lika förvånad efter varje graviditet. Hur fick han plats? ?

Iallafall. Barnen sover och jag ligger och lyssnar på stormen utanför. Det är dags att amma om 40 minuter så jag hoppas att jag hinner skriva färdigt det här. Så tacksam för att lillebror valde att komma tidigare nu när Coronaviruset breder ut sig så snabbt och vissa gravida som ska föda nu kanske inte ens får ha med sig sin sambo till förlossningen. Det känns inte heller tryggt att befinna sig på sjukhus i dessa tider. Hade kunnat skriva mer om detta men nu ska detta inlägg handla om min förlossning och inte Corona.

Jag vaknade på natten till den 6 mars av en jättevärk. Jag hade haft lite ont när jag gick la mig på kvällen men tänkte att det var förvärkar. Men nu förstod jag direkt att det verkligen var dags. Jag fick lite panik och började skaka då jag blev både upprymd och lite överrumplad på samma gång. Jag behövde ställa in mig mentalt också. Att gå från djupt sovande stadie till att vara redo för att snart föda barn görs inte under en handvändning. Men jag förstod att jag inte hade så mycket tid på mig eftersom mina förlossningar alltid har gått rätt snabbt. Därför väckte jag Fredrik och sa till honom att ringa en ambulans direkt.  Vi var även tvungna att ringa och väcka min mamma som skulle hinna fram och ta hand om barnen (som sov tack och lov).
Så jag slängde ner det sista i bb-väskan mellan värkarna och bytte om och tog på mig jacka och skor och bad om att ambulansen skulle vara framme fort. Jag kände inte för att föda hemma eller i ambulansen utan ville hinna fram till min älskade lustgas. Haha! Som jag sen inte alls använde mig utav ändå utan lyckades andas mig genom allt. Men det var skönt att ha den som en snuttefilt ifall ifall..

Jag hann åka iväg med ambulansen innan mamma var framme hos oss men när hon installerat sig så tog Fredrik våra saker och körde efter med bilen. Stackarn, han visste inte hur det gick för mig just då eller om jag skulle hinna fram.

Men jag hann! Väl framme på förlossningen så fick jag ett rum (med lustgasen på! 🙂 Jag hade specifikt bett om det i ambulansen, haha!

Så på med ctg och dags för undersökning. Yes! Jag var öppen 9-10 centimeter så det var tur att vi ringde ambulans.

Fredrik kom och jag kunde andas ut, nu var jag trygg. Jag smsade mamma att allt var bra och snart skulle bebisen komma. Efter det stannade värkarbetet av lite grann. Vattnet hade inte gått än så min barnmorska tog hål på hinnorna. Det sipprade men hon förklarade att det fanns där bakom bebisens huvud men han låg i vägen lite. Min barnmorska sa att om jag ville krysta lite så kunde jag göra det. Men värkarna var inte tillräckligt starka och när det blev personalskifte och en ny barnmorska presenterade sig så undersökte hon mig och sa att det är en liten kant kvar som inte riktigt är borta. Men hon skulle försöka trycka undan den så skulle vi se om jag kunde krysta. Aj! De satte in lite värkstimulerande dropp och då tog värkarna fart ordentligt igen. Jag krystade 3 eller 4 gånger sen så låg han på mitt bröst. Klockan 7.47 den 6 mars föddes det lilla underverket som var 3720 g och 51 cm lång. Han hade navelsträngen några varv runt halsen och han kom ut med handen framför ansiktet så han hade verkligen snurrat omkring ordentligt där nere.

Precis efter att han lagts på mitt bröst så sken solen in genom fönstret och det var en så magisk känsla. ??

Tacksam för snabb och bra förlossning utan komplikationer och för att vi äntligen fick träffa vår Lilleman.

Så efterlängtad. ❤️

Stolt pappa. ❤️