LivetEnligtOss

Hej vänner!

Det var väldigt länge sedan jag var här och skrev. Vardagen har rullat på och jag tappade helt motivationen för att skriva när inte tiden räckte till. Det har legat lite som ett dystert täcke över oss, det elaka viruset och många tankar och en del oro. Jag har behövt fokusera endast på familjen och att hålla någorlunda rutiner fast på ett annorlunda sätt.

Nu har vi ialf kommit fram till att vardagen måste rulla trots situationen.  Julian är tillbaka i skolan igen och Aldous har börjat lite smått på förskolan. Julian behövde sina kontakter och kompisar på skolan och sina rutiner där. Han mår så bra när dagarna ser någorlunda lika ut. Han skuttar ut till sin taxi på morgonen och vårt beslut kändes helt rätt.

Jag och Aldous har varit på besök i skolan! Han börjar i förskoleklass till hösten! Vad hände liksom? Min lilla mellankille så stor redan! Trots att vi redan har en kille som går i i femman så är det ju första gången som ett av våra barn börjar i skolan ”på riktigt”. Särskolan är också på riktigt men det blir ju inte alls samma sak. Jag tror ni förstår. Det känns lite som att allt börjar nu. Nu börjar ett nytt kapitel och ett nytt liv för oss alla. Först och främst för Aldous som har vuxit så mycket på sista tiden. Både på längden och i den mentala utvecklingen. Han är så redo för skolan nu! Det är underbart att få följa hans utveckling och jag kan inte låta bli att gråta glädjetårar av stolthet för honom. ❤️

Älskade unge. ?

Han har så bråttom, han längtar så efter att få växa upp. Säger till mig att han vill vara tonåring och att han ska växa om Julian och vara hans storebror istället. Han har någon romantisk idé om att tonåring är det bästa du kan vara. Haha!

Och så denna lilla kärleksbomb. Som börjar i förskolan till hösten. Jag ska inte ens börja skriva på vad jag känner inför det för då kommer jag inte kunna sluta. Vi tar ett annat inlägg till det. När jag vant mig lite mer vid tanken….att Walter inte ska vara hemma med mig lika mycket längre. ?

Men jag känner samma där, han behöver mer utmaningar. Nu när vi inte kan gå på babysång eller föräldragrupper eller annat så uteblir ju lek och träff med andra barn. Han behöver mer social kontakt och kommer att utvecklas så fint med mer stimulans. Sen kommer han ju bara gå 15 timmar så det är ju inte så många timmar det handlar om i början. Något jag dock märkt på Walter är att han inte är så okej med att bli lämnad med ”folk han inte känner så mycket”. Han blir ledsen väldigt fort när vi inte är i närheten. Mormor går bra men han känner ju henne och vi har faktiskt inte provat att lämna till någon annan.

Så olika det kan vara! Aldous kunde vi lämna till vem som helst, när som helst, när han var liten, han vände sig inte ens om efter oss. Haha! Inte för att vi lämnade bort honom särskilt ofta men de gånger vi träffade andra så hoppade han runt till alla och var hur glad och nöjd som helst vem han än hamnade hos.

Ja, alla barnen är verkligen olika. Men det är ju det som är så charmigt. Att få följa alla dessa olika små personligheter. ❤️