LivetEnligtOss

Hösten ändå. ❤️

Ett säkert tecken på att vi går mot kallare tider nu är mössorna på barnen på morgonen (efter lite övertalning) och tummarna man håller för att de inte tappas bort under dagen. (För hundraelfte gången ?)

Överhuvudtaget krävs det lite extra övertalning på morgonen med jacka och tjocktröja, innan rutinen är inne. Kallare ute men de soliga dagarna är så vackra. Alla vackra färger och den krispiga klara luften. Trots det blir jag alltid lite vemodig och nedstämd.. Jag har alltid blivit så en bit in på hösten, jag vet inte riktigt varför.

Veckorna går fort och vi är redan inne i vecka 17 i graviditeten vilket innebär att det snart är dags för rutinultraljudet❣️ Jag längtar efter det. Bara att få se att hjärtat slår och bebisen mår bra skulle få mig lugn. De senaste dagarna har jag inte känt av barnet nånting. Förut kunde jag känna av en del rörelser: bubblande och pirrande (kanske bara gaser men ändå). Men nu. Ingenting. Kanske detta man kallar spökveckorna? Man känner inte av graviditeten så mycket. Förutom en del krämpor då. Ryggen känns matt när jag bär Walter varje morgon mellan bilen och förskolan när jag lämnar och hämtar Aldous. Försöker träna en del och stärka musklerna men hållningen gör sitt. Graviditet är så mycket krämpor vilket känns så dumt att prata om för det känns som man bara gnäller då. Så nog om det nu. ?

Idag hade Julian Skolkampen och vann medalj! Så kul att min mamma och min syster överraskade honom med att gå dit och heja! Julian älskar att tävla och att vinna. ? Han är en riktig vinnarskalle. Jag brukar säga till honom att det gör inget om du inte vinner. Men han kontrar med att han inte vill svika mig utan vill vinna för min skull.  Men åh..❤️ Julian lägger alltid ner 100 % i allt han gör. Han är så duktig och åker iväg med sin taxi tidigt varje morgon. Nästan aldrig en sur min. Han trivs så bra i skolan just nu och vi är så tacksamma för att det funkar så bra. ??

Ha en fortsatt fin kväll! ❤️