LivetEnligtOss

Hej fina. ❤️

Nu var det så där länge sedan jag skrev igen…Men det har hänt så mycket på sista tiden och bloggen har fått vänta. Nu har det lugnat ner sig lite igen ialf. En lite mer lagom dos av drama.

Jag har ju inte skrivit här sedan Aldous fick sin diagnos nattskräck som jag berättade för er om på vår instagram. Det var alltså inte epilepsi som tur väl var. Jag trodde aldrig att nattskräck kunde visa sig på det sättet med hemska skakningar och hallucinationer. Vi åkte till och med in med ambulans för att jag blev så rädd för hans kramper. Vi gjorde både vaken och sömn-registrering och det visade inte på EP. Snacka om att vi andades ut efter det. Så skönt att slippa oro, ångest och medicinering med mera. Tänker på alla er krigarföräldrar som lever med barn med EP, den ständiga oron det innebär och alla vakna nätter med mera…All styrka till er. ❤️

Nu lär vi oss hantera nattskräcken som redan blivit såååå mycket bättre!! Det var som att den nästan försvann helt när vi slappnade av. Bara vetskapen om att det inte var något farligt gjorde att vi alla sov bättre. Det verkar också som att nattskräck är starkt förknippad till infektion vilket Aldous hade i två olika omgångar under denna tiden. Nu när han är frisk är det mycket bättre. Vi måste fortfarande sova hos honom och nattlampan måste vara tänd. Han vaknar och är känslig för ljud osv men skakningarna i kroppen är borta. Han behövde mer trygghet i livet just nu bara och det ser vi till att ge honom.
I massor. ❤️

Mina älskade tokstollar. Ni ger mig gråa hår men kärleken är oändlig.. ❤️

Inte så länge efter att vi hade fått andats ut efter alla sömnlösa nätter och utredningar och sjukhusvistelse med Aldous så fick vi ett nytt påslag av ångest.

Dagen innan min födelsedag så hamnar min älskade mamma och barnens älskade mormor på sjukhus…Hon vaknade på natten med yrsel och illamående och började kräkas men kunde knappt ta sig upp ur sängen eftersom det snurrade så i huvudet. Inga förvarningar eller någonting, bara helt plötsligt från ingenstans kom denna yrsel. Mamma själv trodde att hon hade fått en stroke och skulle dö.

Hon åker in till akuten och de röntgar hennes huvud där de hittar något i hjärnan. De kunde inte säga vad utan var tvungna att göra en skiktröntgen. Under denna tiden var vi såklart oroliga och mamma som är världens piggaste pensionär annars måste ha denna ständiga yrsel och är sängliggande och kan knappt gå på toaletten själv. Så snabbt livet kan vända från den ena dagen till den andra…

Läkarna har iallafall nu kommit fram till att det är en tumör i hypofysen. Godartad som tur är. Men den behöver nog opereras bort och mamma har yrseln kvar fortfarande. Men vi håller tummarna att allt kommer gå bra, med operationen framöver och med återhämtningen.

Min mamma är en väldigt värdefull nyckelperson i mitt liv. Vi pratar varje dag och är väldigt nära varandra. Jag kan alltid känna att jag har hennes stöd i allt jag gör. ❤️ När det händer ens mamma något så rubbas hela ens existens på något vis. ? Händelsen har fått mig att tänka mycket på större saker i livet just nu och man blir ju så påmind om hur sårbart och skört livet är. ❤️

Tacksam för varje dag jag får leva med mina nära och kära vid min sida. ??